För ca 6 månader sen så var jag såååå sjukt sugen på en till liten bebis. Att få gå gravid, känna sparkarna och sen ta hand om en nykläckt. Tänkte på det varje dag, tills en dag...

Om någon skulle komma nu och fråga om jag vill ha ett till barn så vet jag faktiskt inte vad jag skulle ha svarat.
Vissa dagar så känns de OK men de flesta dagarna så känner jag att jag inte vill ha en till.

Det är nu jag börjar känna att jag försöker lägga ihop alla små pusselbitar så att jag och grisen kommer ha en bra framtid, att ha en fast inkomst osv.
Mina dagarna nu så planerar jag alla timmar och speciellt de få timmarna man har om dagarna till just att vara mamma till grisen.
Och sen så ska en till ha min uppmärksamhet? En till ska ha minst lika många timmar, av de få som redan finns... Osv osv. Det känns bara konstigt...
Jag vill inte att grisen ska få mindre timmar, vill inte att hon ska Behöva växa för fort för att jag då inte "orkar" för den lille kräver tiden.... Ja, ni förstår nog vad jag menar.
Och sen om jag skulle skaffa en till, om vi säger med en annan kille.

Även om Jag inte skaffar några fler barn så behöver de inte betyda att hon blir syskonlös. För hon har ju sin pappa också och så har hon sin kusin som har umgåtts sen dag 1 och de är som syskon. Med tanke på hans syster och jag kommer alltid ha en bra kontakt vart vi än bor.

När jag tänker och ser framåt så ser jag det inte negativt även om de bara är jag och grisen.

Den kärleken ett barn ger är helt obeskrivligt, det vet ju alla föräldrar ;)
Och hur jag och grisen har det i vårat barn och mamma roll så är de inget jag saknar, inget jag vill skulle ändras os. Även om hon är i världens trots just nu ;) haha!