Vad jag står.
Jag kan se 12-åringar som helt från ingestans skriver hur taskiga saker till en person. Har man inget vett i sig? När jag va 12-år så hade jag inte ens mage att säga något elakt mot någon. Vem vinner på det? Vem mår bra utav de? Jag har respekt för människor. Jag behandlar dom så som jag själv vill bli behandla. Varför kan inte alla folk se det på det sättet?!
När jag hör någon -18år som är gravid så SJÄLVKLART öppna jag ögonen. Jag tycker att man är för liten, pga att jag själv tänker hur JAG va, vad jag priotera och tyckte att vännerna bytte mer än familjen, ja ni fattar nog. Under 18år så är man inte en myndig. Att höra det så, låter det hur sjukt som helst.
Meen jag känner några under 18år när dom fick barn. Vissa beundrar jag medans vissa borde har tänkt LITE till innan det beslutade att ta hand om ett barn.
Men jag har stött på även 30+ som beter sig som 14år igen.
Så "ungmamma" tycker jag borde få ett streck över sig. Det är personligheten i sig som sägs om man KAN ta hand om ett liv till.
Men just nu, jag vet typ HUR många som helst som är gravida eller har redan barn. -Titta jag är en i mängden. Men jag blir fortfarande chockad att höra nya personer varje dag som är gravid.
Blir man gravid för att vara en i mängden? Att liksom "nu får jag uppmärksamheten".. ?
Ja alla som är gravida eller har barn säger "NEJ".. Men vad är sanningen bakom allt?
Hej jag har ett barn. Och jag kan ta handen på hjärtat och säga NEJ.
Något roligt med detta, jag känner många med barn. Men hur kommer de sig att ALLA går ut/är barnlediga på helgerna?!
Nellie är 7månader jag har varit utan henne 3ggr. En gång 10 min, andra 20 och tredje 40 (då hennes pappa hade henne). Hur klarar man av att vara utan? Hur kan man vilja göra något utan barnet?
Evighetsfrågor som man aldrig kommer få svar på. Åsikter som igentligen säger imot mig själv. Men jag tycker jag är mogen, jag vet va jag ska göra iframtiden, vet va jag ska göra när Nellie börjar på dagis, jag vet att JAG kommer försörja Nellie och mig. Men de visste jag ju redan innan jag fick henne.
Ja, det undrar jag oxå.. Varför skulle man vilja vara utan sin ögonsten..? Jag är 26, å mina kompisar blir förvånade å frågar varför jag inte vill med ut å festa..! De flesta av mina kompisar har ju barn..(de som bor på gotland), annars är det jobbarkompisar här i skåne som vill ha med mig på fest.. Tröttnade på krogen å festa järnet när jag va 23 typ.. Visst tittar man lite extra som man ser en "ung" mamma..men jag tycker inte det är något konstigt med att en som är 18 vill ha barn..eller har barn.. Vissa är mognare än andra..å en del blir aldrig mogna... Man skäms ju nästan när man ser 40 åringar som vill vara 18 igen.. Huuuuuue...
Hoppas du å tösen har det mysigt i sommarvärmen..
Jag håller helt med dig du la upp det bättre än jag någonsin skulle kunna göra jag vill inte heller vara utan Melissa jag har vart det en natt på nästan två år det va jobbigt nog visst kan jag gå ut några timmar på kvällen men jag kommer inte hem efter tolv o sen har ju hon sin pappa.. jaa jag vill helt enkelt säga att det du skrev va moget skriver o även fast jag inte änner dig så märker jag att du är en bra mamma...
Som jag skrev för ett tag sen på bilddagboken: Vi skaffade ju INTE barn för att lämna bort dom :) <3