Jag vet att jag inte är ensam om detta men ändå så låter det sjukt när man faktist själv har barn.
Men jag är ingen stor barn älskare om jag ska vara ärlig. Jag har svårt med barn jag inte känner, kan inte prata med barn som jag inte känner. Men på något sätt så tror jag nog att nästan alla tro att man är det bara för att man själv har barn.

När jag träffar någon unge som jag inte har träffat så ta det långt tid innan jag kan prata med barnet. Hur sjukt det än låter. Som sagt så är alla barn så olika varandra och jag kan inte direkt börja att prata/leka med ett barn jag inte vet du den fungerar (eller hur man nu ska förklara). När de gäller dagar/veckor eller några månader på barnet så är det lättare.

T.ex en gång när jag följde med Jenny som skulle hämta Neo så kom de massa barn runt barnvagnen (där Nellie låg) och började prata och allt. Fick nästan panik och kollade på Jenny för att låta henne prata med dem.

Nellie och Neo är ju mina barn ;) (nästan iaf) så dom kommer jag ALLTID gå igenom eld och vatten för att skydda dom. Gör verkligen allt för dom. Dom 2 älskar jag överallt annat.