Ur min blogg för ca 2år sen:
Om 2 dagar är det julafton. Ju närmare julen kommer så känns de som att jul-kännslan försvinner =/ Jag kommer ihåg första gången de snöade, när jag va hos bebisens pappa. De bara pirrade av glädje i kroppen, så som de gör på barn när de ser alla julklappar och när tomten kommer på julafton. Men nu då? Vart/när/hur försvann den jul-kännslan?
Allt känns bara så stressat, och jag längtar faktist inte så jätte mycket till julafton längre.

Om 5 dagar så är jag Mamma. 19-åring ensamstående mamma. Hur gick detta till?! -Eller ja, kanske va en dum fråga =P. Men ändå, skrämmande tanke. Jag kan inte ens själv tänka mig med barn. Visst att ta hand om andras som man kan lämna bort när man är trött eller liknade. Men nu, en helt egen som Jag måste ta hand om 24/7, helt sjukt! Men de är ju bara att göra de bästa utav situationen. Över 1 dag så lever man för någon annan, ändrar tidsrytmen efter någon annan och bara över 1 dag älska någon så högt på denna jord att det är obeskrivligt.

---

Detta va 2år sen. Känns som sjukt länge sen, men ändå så kommer jag ihåg det som om de vore igår.
När jag kom hem igen den julen så grät jag, aldrig i hela mitt liv kännt mig så bortglömd. (de märker man, om man går tillbaka i min blogg. har inte skrivit något alls om den julafton)
Och nu? Denna jul...
Jag vet att de inte kommer att bli som jag hade trott igår morse.
Men de kan verkligen inte bli sämre än Den julen.
För även om de bara är jag och tösen denna jul så kommer jag inte deppa.
För då får jag iaf fira julen med någon som jag älskar mest och vi kommer isf ha det jätte mysigt.
Jag har inte längtat till denna jul för mig själv, jag har gjort de för tösens skull. Och jag ska verkligen göra det bästa för henne.

Men åter igen så längtar jag mer till hennes födelsedag. Då denna dag aldrig har varit några "måsten" så som julen är.
Det är tösens dag!!! <3