Sitter just nu på parongen och väntar på tåget hem. Kan ju börja med att säga att dagen idag fick jag reda på lite mer ang jobbet, nu är de positivt;) I helgen var jag som sagt barnledig, gud va de behövdes, jag behövde sakna tösen. I fredags så sov Mixx och hennes dotter hos mig. Vi rensade ut Hela mitt föråd och klädkammaren, känns så Jävla bra! Vi fixade det sista på Rileys dop present. Och kan säga att den var populär! Bilder kommer, jag lovar! Sen lördagen så var jag på Rileys dop, så fint! Man blev nästan tårögd när Rileys moster läste en dikt. Sjukt fint! Efter dopet blev de as god fika och sen hemåt. Efter det gick jag ut med familjen och åt och sen gick jag till Mixx. Så söndagen så segade vi hos Mixx och sen bar vi alla hem till mig och mötte upp tösen min. Städade hela lägenheten. Köket är sjukt fint nu. Tack Mixx för hjälpen;) Tösen somnade utan problem Men kom dock upp till mig på natten. Vet inte riktigt när då jag inte ens vaknade utav de;) Men det problemet får jag ta senare, nu kämpar vi på att hon ska kunna somna som vanligt.

I natt sov tösen i min säng... Doh! Hände lite saker igår som fick mig på riktigt riktigt dåligt humör. Och att försöka ha tålamod när ens eget humör inte alls är bra funkar inte riktigt...

Jag brukar gå upp 0540 för att sen gå hem ifrån 0620, lämna tösen på dagis 0630 och sen tar jag bussen som går en bit ifrån dagiset kl 0642 ca som tar mig till tågstationen. Tåget går sen 0709. Om tåget är minsta minut försenad så missar jag då precis andra bussen. Brukar komma till jobbet ca 5-10 över 8... Men inte idag inte... Vi försov oss, vi vaknade 0636... Ja ni kan ju fatta paniken... Slutade med att jag lämnade tösen ca 0710 för att sen Gå till tåget. Men visst fan hann jag med de som gick 30min efter mitt vanliga tåg. Så nu sitter jag på tåget, kommer inte bli så jätte försenad. Skönt!

Sitter just vid denna sekund på 1a bussen som tar mig till Sumpan för att sen ta tåget hem. Idag på lunchen så köpte jag en bok "Vår lilla hemlighet". Jag som verkligen inte läser böcker annars kommer nu börja med det. Iaf just nu när tösen har kommit in i en seperations? (Stavning?) fas. Så nu för tiden är de bara inte en bok och sen sover hon gott. Därför köpte jag en bok som jag kan läsa medans jag sitter nedanför henne tills hon sover djupt.... Kan för allra första gången säga att de ska bli jävligt skönt i helgen då hon är hos sin pappa, första gången jag verkligen känner att jag måste få nya krafter. Men helgen blir inte så lugn för det. På fredag ska jag fixa med Rileys dop present :) och fixa i förådet, bort med all skit och få större ordning. Ska även fixa i klädkammaren då de bara är skit där också, använder inte klädkammaren längre. Har även lite planer som kommer bli där inne istället:) Sen på lördagen så är de dop, senare mot kvällen ska jag ut med familjen. Trevligt!

Tösen somnade utan problem i natt igen. Så skönt!

Dagarna har ju inte varit de bästa nu de senaste veckorna. Händer saker hela tiden, jag mår inge bra... Och tösen har bråkat som bara den, vägrat att sova osv. De tar sjukt mycket på mina krafter och i stort sätt tappat kontrollen helt... Men snälla söta Elin kom upp igår och nattade tösen. Och jag fick helt nya krafter. Känns så sjukt bra idag. Men känner även att jag börjar bli täppt Men de har nog med att jag fick slappna av igår. Hoppas de går bra idag igen.

Jag hade tänkt att skriva ang hur föräldrar kan välja att knarka istället för att vara föräldrar.
Men när jag letade efter bilder så hittade jag en blogg, som just hade skrivit om det. Och jag kan verkligen inte ha skrivit bättre än han.

Ifrån hans blogg:

---

Ibland har jag svårt att förstå vissa val som personer gör.
Just nu sitter jag och tänker på att vissa väljer att knarka istället för att ta hand om sin barn.

Jag förstår inte hur man kan vara så egoistisk att man väljer att knarka istället för att vara mamma, det gäller så klart pappor lika väl som mammor. För mig är det enkelt: antingen knarkar jag eller så är jag pappa.
Jag väljer att vara pappa. Det tycker jag att jag är skyldiga mina barn.

För har man en gång varit nykter och drogfri så har man ett val att börja supa och knarkar igen.

Mina barn har inte samma valmöjlighet. Dom kan inte välja om pappa, eller mamma, ska ta hand om dom eller supa och knarka. Det valet är det bara jag som pappa som kan göra.

Sedan vet jag också att när man väl har tagit den första igen så är det med största sannolikhet kört. Med den första menar jag den första supen eller tar droger igen. Gör man det är det nog kört, då sitter man fast i skit igen.

Men att välja att ta den där första är samtidigt att välja bort sina barn tycker jag.
Man bär själv ansvaret över sina val, men då får man ta konsekvenserna av det också.

Barn kan aldrig välja om deras föräldrar ska supa eller knarka, det är det bara deras föräldrar som kan välja.

Vilket val skulle du göra? 

 eller 

För mig är valet enkelt. Hur jävligt livet än kan vara idag, så är min värsta dag idag bättre än vad mina bästa dagar var dom sista åren i mitt missbruk.

---

Barnet till en knarkare betyder inget för knarkaren.
För hur kan en förälder säga att barnet betyder allt när man samtidigt väljer bort barnet?!
Detta är bara så sjukt egoistiskt.

Varken bloggen eller dator har inte över huvudtaget prioriteras på ett par dagar.
De har verkligen hänt för mycket nu på de senaste dagarna.
Varken jag eller Tösen har inte mått speciellt bra.
Och allt detta har blivit en ond cirkel.

Jag har somnat runt 12 på dagarna, helt slut!
Men ändå har jag inte fått koppla av, att bra får vara JAG(!) och att ta tag i vissa saker.

Men hör och häpna, närmare halv 9 så sov tösen, i sin säng...


Imorgon kommer tös va cool ;)
Jag HOPPAS att tösen är på bra humör på morgonen imorgon, vill verkligen ha bilder.

Yeye, orkar inte skriva

Jag kan verkligen inte tro att "det" är på riktigt, allt känns verkligen overkligt.
Som en mardrömm.
Man vet att sånt försigår men inte "här", man blundar för sånt..
Men får fortfarande kalla kårar...

Jag vet att jag inte kunde ha gjort mer än va jag gjorde.
Att det räddade liv...

Men kan iaf säga att man ser saker från en annan syn, att man uppskattar små saker mer.
Och kan nu verkligen säga, jag ÄR en jätte bra mamma!!!!

Sen i torsdag då Allt DET hände så har Tösen min verkligen inte kunnat somna bra i sin säng.
I andras sängar, hos sin pappa som hon va i helgen har de inte varit några problem. Men just i Sin säng.
Why??
Vill ju inte att hon ska vara rädd för att sova i sin säng.
Men jag kan ju inte heller gå med på de hon vill, att sova med mig. För då kommer de bara fortsätta att hon vill de.
Jag stängde dörren för henne då hon skulle veta att jag menade allvar, tror ni inte att den tösen lyckades öppna dörren? Jo, självklart..
Men efter så stängde jag dörren igen och gick och tittade på soffan. För då visste jag, att hon kommer ut.
Men kan lova att de tog emot att höra henne så ledsen =(

Men ett Bra tag senare så gick och och la sig i sin säng och somnade.
Tur  de..


Men är detta pga Det som hände i torsdags?
För att hon såg hur jag mådde? Hur jävla rädd och skakig jag blev?

Hoppas detta blir bättre!

Ska hoppa i sängen.
Detta är nog den ända dagen jag har varit uppe såhär sent.
Wow, mår bättre!!

Imorgon är de upp tidigt igen, lämna tösen på dagis (under hur trött hon kommer vara?) sen till jobbet.
Kommer nog pimpla i mig en och en annan burn imorgon, tror jag kommer vara helt slut. Har ju haft min "helg" länge. Usch vill aldrig vara sjuk igen.

Just nu mår jag inte bra alls.
Tänka sig, lilla jag mår inte bra hela tiden.
Och kan även skriva något negativt här på bloggen.

Ca 2 veckor nu har jag varit jätte sjuk, har inte haft ork till något alls.
Men ändå så har man varit tvungen att gå upp ur sängen för att göra dagen bäst för tösen  fast jag har mått som jag har mått. Det har varit mycket på den lata sidan. Men har inte haft någon ork till något annat heller.

Nu till saken..

Nu de senaste veckan då allt har släcks ner och då de är bara jag och mina tankar så har tårarna rullat ner på kinderna.
Nu när jag mår som sämst så har jag inte ens ork att ta tag i saker, och de mår jag även dåligt av när dagen börjar att ta slut.

Under en dag så sjönk allt man har byggt upp och allt som fick en att vara stark.
Och under den dagen så sjönk mitt självförtroende ner till botten... igen.
Jag har varit där, jag vet hur de känns. Men då hade jag inte byggt upp något som jag har gjort nu.
Jag är rädd!!!!
Hur ska detta sluta? Eller ja, att få de att börja rätta sagt!?

Jag ligger nu i sängen, fryser och svettas på en och samma gång. Halsen är så pass uppsvullet att jag känner mina hals mandlar. Har skit ont att svälja och är törstig hela tiden. Usch orkar inte må såhär:( har inte ens haft orken att sitta vid datorn (inne på mobilen nu)... Nu blir de att sova...