Vissa människor har jag verkligen svårt för, såna som inte helt kan tänka klart.
Hur kan man gräva sin egen grav ner till sorg? Kan en människa verkligen kunna vara SÅ sjukt svag, så lite i huvudet?
Hur tänker såna personer?
Att de är bra för stunden?
Men de kan de verkligen inte vara..
För sanningen kommer krypandes fortare än va man tror, och då helt plötsligt är de så synd om dem? När de själv valde den vägen...
"Jag vill ha min kaka o äta den me o jag vill äta min kaka i fred"... Pss, de FUNKAR inte så här i världen.
Efter 1000 gången så lär man väl sig, eller?