Idag har mitt huvud tänkt, tänkt på en massa.
Vem är jag? Är de någon som verkligen Känner mig?

Varför har jag "lärt" mig att man inte ska prata om dålig saker?
Jag vet att den jag blir ibland är just den lilla tjejen jag va för flera flera år sen.
Vissa dagar så får mina känslor och tankar åka bergodalbana.
Varför kommer jag från den familjen jag gör?
När man verkligen tänker på vissa situationer, hur man reagerar, hur man blir osv är som en "deja vu" ifrån barns ben.

Jag vet varför jag hatar killar/män (kalla dom va ni vill), men vet även varför jag är smått beroende utav deras ord, deras närhet..
Jag vet varför jag inte kommer ihåg Personen efter den har försvunnit ur mitt liv. Kommer knappt inte ihåg de "bra" dagarna heller. Allt bara suddas ut direkt..
Jag vet varför jag kryper in i mitt huvud och lever där för stunden.
Jag vet varför jag är SÅÅ beroende utav min lilla tös.

Min lilla tös räddade mitt liv, mig som person.


Eh massa svammel, huvudet snurrar.. nu ska jag hämta min gris på dagis