Icke barn älskare.

Jag vet att jag inte är ensam om detta men ändå så låter det sjukt när man faktist själv har barn.
Men jag är ingen stor barn älskare om jag ska vara ärlig. Jag har svårt med barn jag inte känner, kan inte prata med barn som jag inte känner. Men på något sätt så tror jag nog att nästan alla tro att man är det bara för att man själv har barn.

När jag träffar någon unge som jag inte har träffat så ta det långt tid innan jag kan prata med barnet. Hur sjukt det än låter. Som sagt så är alla barn så olika varandra och jag kan inte direkt börja att prata/leka med ett barn jag inte vet du den fungerar (eller hur man nu ska förklara). När de gäller dagar/veckor eller några månader på barnet så är det lättare.

T.ex en gång när jag följde med Jenny som skulle hämta Neo så kom de massa barn runt barnvagnen (där Nellie låg) och började prata och allt. Fick nästan panik och kollade på Jenny för att låta henne prata med dem.

Nellie och Neo är ju mina barn ;) (nästan iaf) så dom kommer jag ALLTID gå igenom eld och vatten för att skydda dom. Gör verkligen allt för dom. Dom 2 älskar jag överallt annat.


Tänker...

Vi svenskar är verkligen EGO! Tragiskt, men sant. Vi blir verkligen Aldrig nöjda med något, vi vill bara ha och ha. Vi klagar på det minsta lila. Spec på internet. Verkligen VEM som helst kan skriva VAD som helst igenom datorn. Och vi ska även tävla, jämföra med varandra. Man ska vara "bäst" och "perfekt" när det gäller allt. När ska vi börja att acceptera att "Jag är jag" och leva sitt eget liv??? Sluta att spela någon du inte är! Älska dig själv istället så kommer folk tycka om dig för den du är.

Den senaste tiden så har jag själv (handen på hjärtat) börjat att ta allt negativt med ett nypa salt. Jag accepterar det jag har, visst jag vill ha en massa, men jag mår inte dåligt utav de jag har nu. När man tjaffsar med någon. Visst man mår dåligt att man har förlorat en vän osv, jag "sörjer" i max 5 min och sen lever mitt liv som vanligt. Jag har så mycket mer än att grubbla på sånt. Jag kan helt säga, jag är nöjd I mig själv, MED mig själv. Jag är faktist glad att Jag är jag angående mitt utseende, mina val, mina handlingar. Jag kan även säga att jag är STOLT över mig själv, att jag och Nellie bor i en egen lägenhet, och jag klarar av att ta hand om Nellie helt själv 24/7. OCH, Jag klagar inte!! Visst, man får reda på vart gränsen på sitt tålamod går när man har barn. Men jag tar 10 andetag och sen är allt bra igen.

De är en del som har frågar hur det går med killarna nu. Jag kan ärligt säga att jag är rädd för den kärleken, jag vet inte hur jag ska ta den. Hur ska jag kunna älska någon när all min kärlek går till Nellie? Hur ska jag kunna ha tid med någon kille då all min tid går till Nellie? Det går ine att förklara hur jag känner angående ett förhållande nu. Men ändå är jag glad att jag känner så. För jag vet, att den tiden Nellie behöver(och lite till) har jag till henne.

Vad säger man?

"Herregud människa" =)
De du skrev, allt jag kan säga back at you. Moget? :P

Orka

Från och med nu ska jag sluta att ta folk på fullaste allvar. Vissa människor fick mitt förtroende en gång, aldrig mer. Jag är sååå trött på allas falska spel. De är ju inte direkt så genomskilligt, sanningen kommer fram förr eller senare.
Jag trodde du va min vän, men ja... Vad du har sagt, och om du nu så Skulle vara så bra vän med mig så skulle du aldrig äns tänka tanken på att skriva till den personen. Men men, ditt val. Din förlust. Tyvärr men jag orkar inte, jag orkar inte vara vän med någon som spelar ett falskt spel.
image137


Vad finns det mer att säga? Inte så mycket. Allt för mycket i mitt huvud om dopet, flytten osv..

Utnyttja situationen!

Utnyttja situationen, utnyttja situationen, utnyttja situationen, utnyttja situationen, utnyttja situationen, utnyttja situationen, utnyttja situationen... osv, de måste jag ha i tankarna Hela tiden!!! Jag får inte glömma det!
Men snälla, förstör inte Blomstra dagarna =( Detta är något jag har velat och tjattat om sååå länge, när jag nu väl går där. Så SNÄLLA förstör inte!!!

Jag får göra ett schema. Kolla pengar, saker att göra ... UTNYTTJA SITUATIONEN!
image135

Till Anonym

"Du kanske ska lägga ner dödsyxan, förstår honom också om det är så att du är sur som fan när han väl kommer eller pratas vid. även om jag förstår dig ännu mer att du blir sur, det hade jag själv blivit. och killar är alltid dumma i huvudet.
MEN du visste väl redan kanske innan hur han skulle vara? om han då inte sa att han skulle ställa upp till hundra procent, fast då kanske ni egentligen skulle ha varit tillsammans från första början? du valde väl redan innan att bli ensamstånde när du bestämde dig för att behålla barnet?
försök att hålla humöret uppe och låt honom komma när han känner för det, du kan höra av dig och fråga
om han vill komma då eller då, men bli inte arg om han säger nej, tror att du puttar bort honom mer och mer då.(killar är idioter du vet)
jag är uppväxt utan pappa, föräldrar som bråkar. mamma var alltid arg och det hjälpe aldrig,pappa kom bara mer sällan och sen blev det aldrig. så sluta upp med det.

han kanske inte var redo att bli pappa, men försöker så gott han kan(okej. skulle väl kanske försöka bättre) om ni inte går ihop så kanske han ska ta någon timme eller två själv med henne, utan dig. gå ut på en promenad eller attdu lämnar av henne i någon timme och sen kommer tillbaka och hämtar lill tjejen.

det är nog inte så lätt för honom heller, och verkligen inte dig. men killar är as och det har dom alltid vara, och när ett barn kommer till världen så tror jag inte alltid att dom blir bättre".


VISST, jag kan sluta vara så sur hela tiden. Jag har försökt gång på gång. Men när de väl är något nytt så sumpar han chansen VARJE gång. Är det då lätt att vara glad? Varför ska JAG höra av mig till han för?? De är väl han som ska visa att han vill träffa henne, eller hur?! Jag har för LÄNGE sen get upp hoppet om han. Han började ju knasa redan dag 1. Nu har det snart gått 3 månader. Jag är människa jag också...
Han sa aldrig att han inte skulle vara me till 100%..

Varför ska JAG tillåta att han kommer och gå precis som han vill? Ska Nellie bli glad när han kommer (om hon nu lär känna han och veta att det är han som är pappan) och sen blir ledsen och tro att allt är hennes fel att han inte träffar henne på över 1 månad? Tyvärr, jag har själv haft en sån pappa och jag sätter fan inte henne i samma spår. Min pappa kom och gick precis som han ville, åkte till tyskland och kom tillbaka efter några år. Mamma köpte julklappar där det stod "Från pappa" bara för att pappa själv inte ställde upp. Idag är min pappa DÖD för mig. Han är den ända jag kan säga att jag HATAR.
Om inte han vill vara pappan så kan jag inte göra något , jag kan inte pressa någon att göra saker. Visst behöver Nellie en papparoll, men om Palle nu inte vill vara en pappa på heltid så kan han ju glömma allt helt. Nellie blir inte mindre människa för det. Men jag kommer aldrig göra så hon blir sårad!!!!!!!!!!!

Hur kan du skriva att han gör så gott han kan? Att det alltid är jag som får höra av mig. När jag väl skäller ut han så kommer han och träffar henne. Han frågar inte hur är det är med henne. Han är inne på msn vaaarje kväll, jag me. Svårt att bara fråga?... Det kan jag tyvärr inte påstå att han gör så gott han kan. För då är han fan värdelös på allt om detta är ansträngande.

För det första så ammar jag, och jag kan inte/VÄGRAR att lämna Nellie till någon som inte ens kan byta blöja, som inte kan NÅGOT om barn! Om han nu vill lära känna Nellie, så är det ju det omöjligt om han nu ska gå ut och gå med henne. Då kan jag ju lika gärna ge han ett kort där hon sover. ^^

Hur kan man hata någon som Måste vara med ens liv?!

Jag vill bara skrika ut. Jag orkar verkligen inte!!!! Jag förstår inte vad hans problem är, helt ärligt.

Jag har sett/hört liknade historier. Det verkar vara en "pappa" sak. Att de struntar i barnet/barnen och det är alltid mammans fel, vad mamman gör osv..


Vi backar lite, sen 2 månader tillbaka så träffade Nellie hennes pappa då hennes pappa kom BARA för att träffa henne. När 1 månad hade gått så skällde jag ut han, hur han kan strunta i henne osv. Då kom han och träffade henne typ 3ggr sen dess tills nu så har han inte träffat henne.
Han själv säger att han inte träffar henne för att jag är alltid är så sur osv osv. Om jag nu är det, vad har NELLIE med det att göra? Vad gör jag som inte han kan göra med henne? -Jo att amma, det ÄNDA!!!!! Så... hur kan då helt plötsligt bli mitt fel att han inte kommer att träffa henne?! Ska jag komma till HAN och slicka hans röv för att han ska träffa sin egna dotter? De kommer jag inte göra! Vi kan hata varandra hur mycket som helst, men det är Nellie som ska tas i första hand. Jag har inte bett han att umgås med mig utan med NELLIE. Jag klarar mig utan han, det är INGA problem alls! Men nu är det Nellie, hans DOTTER det handlar om!!

Och för den delen, är det jävla konstigt att jag är sur? När det va 1 månad sen sist han träffade henne. Ska jag då gå om dagarna och låtsats som om ingenting har hänt? Ska jag vara här och vara jätte glad att hennes pappa som bor 10min (gångväg.. och han har även bil) ifrån oss, inte träffar henne?!


Han sa till mig idag att han visst kände Nellie.. ?????.. Sen efter de så frågade jag "Jaha, när går Nellie och lägger sig"... -"inte vet jag" fick jag som svar. Är det inte typ LITE dubbelmoral? Hur kan han ens säga att han känner henne? När han har träffat henne 3ggr under 2 månader och hon själv är 2½ månad. Om de va planerat att han skulle ha henne över en natt så skulle han lämna tillbaka henne efter någon timma pga. att han inte vet vad han ska göra = för att han INTE känner henne.

Tyvärr man lär inte känna Nellie bara för att man läser min blogg.


Jag sa till han -"Säg helt ärligt". Kan du ens säga att du älskar henne?".. -"Ja, jag älskar henne".. När han sa det, det kockade inom mig. Jag skulle inte bli lika sur om han sa "Ne det kan jag inte".. Samma sak här som där uppe = Hur kan han älska någon han inte känner? Som han bara har träffat någon gång?.. Tror rent ut sagt att han säger att han älskar henne bara för att man "måste" älska sitt barn.


Om jag fick ändra 1 sak i hela mitt liv så skulle jag önska att jag hade Nellie, precis som hon är nu. Men att hon hade en annan pappa.
Jag känner ilskan i kroppen när jag ens tänker på han. Att just HAN är hennes pappa, och han beter sig som jag vette fan.


Undra hur han kommer vara på dopet?! Typ ta henne och bära runt på henne?! Och låtsas vara den "pappan" han inte är, framför sin familj och vänner?
För man hör ju från vänner som även umgås med han, att det som kommer från hans mun så är han tydligen världens bästa pappa och han gör allt för henne osv osv.. SÅÅÅ patetiskt.


Detta har nu pågått sen dag 1, så detta är inget nytt. Men faan man tycker ju att människan ska ändra på sig nongång.


"Det är så synd om dig, ensamstående mamma..." Japp, jag är ensamstående och ung mamma och är STOLT över det. Vad är det för fel med det??? Så synd om mig? Är du helt dum i huvudet eller? Varför ska det vara synd om mig? Det är väl tragiskt att du tycker att det är synd om mig när jag själv inte ens gör det. =)


Jag vet att du läser, but i dont care!


Jag önskar att jag kunde säga till han att han ska dra åt helvete och aldrig behöver jag prata eller träffa han. Men jag kan inte, för Nellies skull. Det är HON som far illa. Tycker såååå synd om mitt lilla hjärta. 2½ månad gammal och hennes pappa skiter redan i henne.


Vad som än händer osv så kommer jag ALDRIG svika henne. Jag kan inte ens tänka mig hur det skulle vara utan henne, inte ens över 1 dag. Vad som än händer så vet jag att jag ALLTID kommer ha henne vid min sida, att jag alltid kommer att finnas där för henne. Och att min kärlek för henne kommer alltid att vara störst.

Vad som än händer så har hon alltid mig och jag har alltid henne.


HJÄRTAT,DU BETYDER ALLT FÖR MAMMA!!!


Går så fort..

Gud vad tiden går fort... hinner knapt inte med.
Håller på med inbjudningskorten så jag får skriva mer sen..

"C" - Varför inte skriva ditt namn? Varför inte våga stå för vem du är?
Nu är det andra gången du kommenterar min blogg. Om du nu så bara skriver negativa saker, varför kolla in min blogg?!
"kankse hon har kolik ...sluta rök medans du ammar ska du se d kankse går över"
1a, om man har rökt under grav-tiden så brukar ungen få kolik inom 3 veckor.
2a, bebisar har VÄXPERIODER. De va det lillen hade. För 3-4 dagar sen så va denna väx-period över. Nu somnar hon mellan 8-10 på kvällarna och vaknar runt 9 på morgonen.

Du och ditt tjöt om cigg. Tror du inte jag vet hur dumt det är? Men MITT liv, MINA val...
Bästa mottot - "Lev ditt eget liv, du ska dö din egen död"

Måste bara..

Jag kan lova i vilken blogg jag än går in i står det NÅGOT om ungamammor.
GUD va folk har hackat upp sig på det. Vad spelar de för roll? Låt vem som helst bli mamma om dom vill de, de är väl isf deras ensak?!

Men det jag HATAR är att folket sätter "ungamammor i ett fack". Varför ? Vad har VI, UNGAMAMMOR som får barnet att må sämre. De är JUST ungamammor också. Dom som är äldre är bättre mammor osv.. I vilken värld lever dom som säger så Igentligen i?!

Visst jag kan hålla med om att ett fast jobb skulle vara bra Innan barnet kom. Men vem har sagt att man inte kan FÅ ett jobb efter ungen är född?! Vad gör de som är så negativt? Om man Vill, kämpar för en bra framtid så är de väl ok?!
Det jag INTE kan acceptera är mammor som Inte vill jobba, som tycker att de är så skönt att leva på soc och bara går hemma om dagarna. Dom mammorna som INTe kan ta hand om sitt barn.

ÖPPNA ÖGONEN!!!! Tex, förra inlägget om det HEMSKA föräldrarna som lämnade sitt barn helt själv i 8 dagar. Dom va 25+ är då dom bättre för dom tillhör inte "ungamammor" kategorin?!

1 sak till!!!!!!
Varför ALLTID klaga på just mamman??? Man är faktist 2 på att göra barnet! En kille som inte andvänder kondom, vet ju att de finns en chans att de blir ett barn. Eller ska man börja ge ut sexuallkunskap på gymnasiumet?? Bara för att tjejen VÄGRAR att dom ska skrapa bort det som hade börjat att bli något, så är tjejen helt dum i huvudet och egoistisk?? ÄNDVÄND KONDOM OM NI (killar) INTE VILL HA BARN!
"Bådas lust - Bådas ansvar"


God natt

Inga ord kan beskriva... =(

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1902730.ab

Jag är helt jävla stum. HUR FAN KAN MAN???????!

"Babyn lämnades hemma hos föräldrarna den fjärde februari, sittande i sin barnstol. Han hittades åtta dagar senare, sittande på samma vis. Då var han död.

Barnstolen var placerad i barnsängen."


I 8 hela jävla dagar.. Inte ens bytt blöja, gett han mat ingeting på över 1 vecka, hur kan man???????!
"spelade dataspel, kollade på video, åt och slappade i åtta dagar. "
Att höra sin egen son i barnstolen i sängen skrika i över 1 vecka. Han skriker för sitt liv. Heeeeelt JÄÄÄÄÄVLA sjukt. Jag mår dåligt när jag läser sånt. Man önskar att man va där och kunde ta bebisen och ge han ett liv som han va värd att få.
Tänk hur bebisen mådde, helt fastspänd på samma ställning i över 1 vecka....

Inga ord kan beskriva.... Dom där jävla föräldrarna borde man sätta i en "vuxen"stol, fastspänd, utan mat eller dricka och dö.. Inte ens de kan lindra va dom ha gjort.. USCH!!! ='(


Haha (??)

?? om Går fort

DIN BILDDAGBOK !
Hur kan du ha Nellie i alkoholsmiljö? !
Där folk dricker.


Hur kommer de sig att de alltid är någon anonym jävel som kommenterar sånt?! Varför inte stå för att du är du?! OCH... Varför skulle jag inte få ha Nellie där folk dricker? De va ju inte direkt någon rave-fest eller hur? De va jag + 6 personer som satt hos min syrra och UMGICKS och dom drack. Så du menar att dina föräldrar är DÅLIGA FÖRÄLDRAR då dom tar något alkohol-haltiga-drycket till maten? -Du är ju då "där folk dricker."
Hur kan Nellie ta skada utav de?
Du vet att man inte alltid behöver dricka för att bli ful. Eller vad vet jag, kanske dricker du för att enbart bli full?!


Hur ska detta gå?

Jag undrar verkligen hur allting ska funka med Nellies pappa. Jag orkar verkligen inte med han något mer, och han gör mig irreterad istortsätt varje dag. Han är fan störd.

Allt började redan samma dag som Nellie föddes.
De va HAN som sov över 14 timmar den första natten.
De va jag som blev opererad.
De va mina värden som sjönk.
De va jag som inte kunde och FICK inte röra mig ifrån sängen.
De va Nellie som sket ner både henne och mig under natten.
De va jag som försökte väcka hennes pappa.
De han sen sa dagen efter angående att jag va sur för att han inte vaknade va "Jag är människa jag också, jag behöver också sova. De finns ju sköterskor där som finns där för henne"
Är han stöd eller vad?! Ja visst de fanns sköterskor, men om han nu så skulle sova där så är han nr 1 som ska fixa de!!

Sen har de bara blivit värre och värre. Varje gång vi har bestämmt något och han kommer i sista sekund med att han inte kan som kommer han ALLTID med dom 3 punkterna.
1a: Det negativa (Tex: att han inte kan komma)
2a: Något som han TROR att jag blir glad över (Tex: "Imorgon bjuder jag på mat")
3e: Något som han tycker att jag ska tycka synd om HAN om (Tex: Han mår inge bra)
De är alltid dom 3 punkterna, ALLTID!!
Och så har han lurat mig ett ex antal gånger. Han tror fan att jag är dum i huvudet och inte fattar att han ljuger.

Varför ska allt vara på hans vilkor? Enligt han får han komma och gå precis som han vill.
Nellie är INGEN leksak, som man kan leka med när man vill och kasta i lådorna när man har tröttnat!!!! Hon är än människa, DITT BARN! Som alltid kommer att finnas...

Som inatt så sov Nellie ingeting, jag har knapt inte fått sovit ett skit. När jag sen nyss passade på att sova när hon sov, och han försökte ringa mig. Så blev HAN sur att jag inte svarade. Men när jag förklarade att jag inte har sovit ett skit i natt och att jag passade på att sova nu så tyckte han tydligen ändå att jag skulle svara.
Idiot varning på han!

Nu är allt efter MINA vilkor. Jag bestämmer Hur/När/Vart han får träffa henne. Jag orkar inte mer.


Jag älskar dig hjärtat!
Du har gjort mamma hel!

Barnbloggar

Jag läste hos Babbi angående att hon har tröttnar på barnbloggar (Klicka och läs själva)..

I alla dom bloggar jag själv bevakar så kan jag helt klart säga att de inte alltid är 100% intressant att läsa.
Men så många intresse de finns IRL finns de självklart i bloggens värld också. Alla har olika intresse, olika liv = Olika bloggar.
T.ex angående de med barnbloggar. Visst de finns "ett" par sånna. Men skulle de inte vara KONSTIGARE om de inte fanns någon? För i sin blogg så skriver man ju om sin vardag, sitt liv, sina tankar. Och sitt/sina barn är ju Deras liv. Varje dag så vaknar och somnar (oftast) man med sitt/sina barn i närheten. Eller har jag fel?
Om 8 dagar kommer min bebis. Jag kan nästan svära på att jag kommer skriva om min bebis i varje blogg inlägg. Jag är mamma ledig i 1år så jag kommer vara med bebisen Istortsätt VARJE dag. De jag gör, gör jag med bebisen. De är ju mitt första barn, vem skulle inte vilja skriva hur GLAD man är när ungen tex börjar att rulla, prata, åla, krypa, gå osv.. De är en STOR del utav sitt liv.

De är iaf va jag tycker. Men ja som jag skrev här uppe  "Alla har olika intresse, olika liv = Olika bloggar.".. Alla har även olika åsikter om allt!

Jag vet inte om jag orkar något mer.

Hur mycket elaka saker är en människa värd att ta från en vän?! Jag som VET innerst inne att de är ingen riktigt vän, men ändå så liksom kan jag inte sluta vara vän med den personen.

Jag har ingen ork att lägga ner tid på människor längre. Känns ändå som om allt är bra för stunden så kommer de att komma skit snart igen.
Jag har ingen ork längre att skriva sms, på msn eller liknade. =/ Lite trist faktist att de ska kännas så...
Vill kunna vara JAG, utan att få höra elaka eller klagomål hela tiden. Vill kunna veta vart en vän står till 100%. Men de kan jag ärligt säga att jag inte vet om någon jag umgås med. Även om de säger -"Jag kommer alltid finnas", men de har man hört för många gånger så jag tar inte den meningen på allvar längre.
De finns 1 människa jag iaf önskar bodde här. Som jag vet är äkta, som jag verkligen kan prata ALLT om, som jag vet alltid finns där även vilket humör eller liknade man är på. Sanna, flytta närmare! Och syrran och Neo kommer jag alltid ha vid min sida. Även om vi bråkar och sårar varandra till max (Vi är ju syskon, vi vet våra svaga punkter). Men ändå dagen efter så är allt glömt.

Är glad iaf för att snart har jag fullt upp även om jag inte planerar något. Bebisen som kommer ta all min tid och kraft... Längtan är så otroligt stor! :D