:@
Jag önskade att jag kunde skriva av mig här om allt jag känner, om allt jag tycker, om allt som har hänt osv osv..
Detta har gnagt på mig dagligen bra länge nu. =/
Och det värsta är att de bara blir värre och värre. Idag rann bägaren över, då De tog ett beslut som varken jag har sagt något om och samtidigt så förstörde de Min och tösens sak. Ska man tillåta vad som helst??
Jag har nu skrivit in, få se vad som händer.. Jag hoppas fan att de händer något nu.
Imorgon ska jag även ringa och påpekade de dom förstörde pga deras egna beslut.
Varför känner man sig så liten i något sånt här?
Varför känner man sig så ensam?
När man vet att detta inte bara handlar om mig, de handlar om så många fler..
Kommer jag stå där helt själv?
Få allt på mig?
Trots allt är jag bara en person som reagera på handlingar som ej är bra, och försöker skydda de som betyder allra mest i mitt liv....
Jag förstår nu personer som inte vågar att reagera, av rädsla. Jag känner av den rädslan nu.
De är trots allt lättare att blunda och gå vidare, iaf för stunden men man känner sig så dålig och man vet att man skulle hata sig själv om något skulle hända.
Men nu har jag iaf gjort de jag kan. Nu väntar jag bara på att få allt på mig...
Detta har gnagt på mig dagligen bra länge nu. =/
Och det värsta är att de bara blir värre och värre. Idag rann bägaren över, då De tog ett beslut som varken jag har sagt något om och samtidigt så förstörde de Min och tösens sak. Ska man tillåta vad som helst??
Jag har nu skrivit in, få se vad som händer.. Jag hoppas fan att de händer något nu.
Imorgon ska jag även ringa och påpekade de dom förstörde pga deras egna beslut.
Varför känner man sig så liten i något sånt här?
Varför känner man sig så ensam?
När man vet att detta inte bara handlar om mig, de handlar om så många fler..
Kommer jag stå där helt själv?
Få allt på mig?
Trots allt är jag bara en person som reagera på handlingar som ej är bra, och försöker skydda de som betyder allra mest i mitt liv....
Jag förstår nu personer som inte vågar att reagera, av rädsla. Jag känner av den rädslan nu.
De är trots allt lättare att blunda och gå vidare, iaf för stunden men man känner sig så dålig och man vet att man skulle hata sig själv om något skulle hända.
Men nu har jag iaf gjort de jag kan. Nu väntar jag bara på att få allt på mig...
Kommentarer
Postat av: Fató
Hej!
Detta är första gången jag läser din blogg, eller aa läser någons blogg ens. Men ville bara säga du gör ett sjukt bra jobb som mamma o hoppas på all lycka för dej o din dotter.
jag vet inte vad detta inlägget handlar exakt om men kan säga detta t dej, du känner dej liten i det som har hänt för att det som har hänt är störren än vad du själv klarar av och du får stå ensam o ta det sj eftersom du har mod nog att stå på dina egna ben o ta det. Så länge du har dina sanna vänner vid din sida så kmr du aldrig stå där helt själv. Kom ihåg du kan inte rädda alla ifrån deras egna misstag, du kan inte göra mer när du själv vet att du har gjort ditt bästa.
P.S Bit ihop o kämpa för det du har inte för det du vet aldrig kmr finnas kvar i ditt liv.
Trackback