Ni som känner mig och ni som har läst i min blogg tidigare vet ju om den natten då jag vaknade utav att lillan skrek i ren panik. Då hon pekade på balkongdörren och sade att "hon" skulle ta henne, "hon" skrek på henne, och hon skakade i ren panik osv osv.

Jag tror på att barn kan se de vi inte ser.
Speciellt nu efter den natten!! Detta pågick i ca 2 timmar (för sen hade hon slutat att skakat som bara den och somnade på mig i soffan), sen flera flera dagar efter, hon vågade inte ens vara inne i sitt rum. De tog fleera veckor innan hon vågade att sova i sin säng igen.
Under den natten så såg lillan "hon" under badkaret och än idag vill hon att jag alltid ska titta under badkaret innan hon vågar göra det.

Idag märkte jag åter igen att hon pratade om "hon".
Men först så bar hon in sin tårta hon fick på sin namnsdag in i klädkammaren, hon sade att den tittar på henne. Jag frågade vad det var som tittade på henne så tog hon upp brudparet och sa att dem tittade på henne =/ Jag sade och visade även henne att jag tog den och sa att den får vara i hallen istället. Det gick hon med på.
Sen tittade lillan och pekade på balkongdörren IGEN och sade att "hon" tittar på henne. Jag frågade om "hon" var snäll, det var hon inte. Lillan berättade att "hon" tittar på hennes ögon när hon ligger i sängen, att "hon" skrämmer lillan osv.
Jag försöker att prata om "hon" då med lillan, men denna gång prata som att hon faktiskt existerar. (Vill ju inte visa lillan att jag inte litar på henne när hon blir så rädd)

Men lillan kan nu vara i sitt rum, jag har ju märkt EN stor skillnad innan Den natten och efter. Innan kunde hon vara där inne och leka i flera timmar med dörren stängd. Nu är hon inte där i långa stunder alls. Hon leker helst i vardagsrummet.

Tycker detta är läskigt, vet inte riktigt hur jag ska möta lillan när hon pratar om "hon".


Det var dessa som fick vara i klädkammaren, för de tittar på henne.
=/