När man går runt och läsa, får höra, pratar med folk så tycker jag synd om de som mår dåligt. Dom tycker att de är "världen" går under.
Jag tycker synd om dom som tar bråk, tjaffs, att ett förhållande tar slut för HÅRT.

Sluta klanka ner på er själva! Ger er själva posetiva tankar.
"Hur kan jag göra dagen så bra att jag somnar med ett leende?"
Laga något extra gott, gå ut och gå, prata med någon du bryr dig om fast de va ett tag sen... osv.

Jag har varit en utav dom!!! Och inte alls för så länge sen.
Men min Tös har hjälpt mig.
För hon har gjort att jag inte kan må dåligt, vara ledsen då hon är vaken. För om jag är så deppig så kan jag ju inte ge henne den stimmulansen hon behöver ifrån mig.

Som nyligen då han jag träffade där ett tag, slutades att träffas.
Visst så brydde jag mig om han, visst brydde jag mig att vi inte träffades något mer..
Men jag kunde inte grubbla på de. Varför utsätta sig själv för att må dåligt?!

De är liksom inte "hela" världen. Se hur många ex man har sen innan? Och bryr jag mig idag? Nepp!
Tiden läker sår, självklart ska man få må dåligt. Men försök att göra de bästa utav dagen, och gör dig själv en tjänst!