Detta har jag funderat på nu ett bra tag.
Även försökt att tänka på de innan jag tappar kontrollen/tålamodet eller liknade.

Ja som de flesta av vi mammor vet så tappar man tålamodet och kontrollen Rätt så ofta.
Jag har svårt att sätta gränsen, att hitta på något innan jag själv blir grinig och bara låter så sjukt grinig och irriterad på tösen.
För ett tag sen så va vi hos Mixx, jag blev grinig då Neo inte lyssnade på mig då jag bad han att komma för att vi skulle sätta på han skorna osv. Vi hade då bråttom till bussen.
Men så kom Mixx där, pratade med Neo som om inget hade hänt, om kaniner, de ena och de andra.
Det beundrade jag sjukt mycket. Och har verkligen tänkt på de varje gång de är sånna tillfällen.

Och nu när jag jobbar, tösen går på dagis så är ju båda av oss jätte trötta när vi väl kommer hem, hon ska ha mat NU, NU NU och har inte direkt insett att man måste tillaga maten också. Just DÅ är de nog värst ang detta.

Men då tänker jag på De. Jag kan tex lägga mig på golvet och säger att jag ska ta henne. Hon får sitt bus skratt och sen är allt glömt.

Jag vill kunna agera på de posetiva sättet än att tjata på ett grinigt sätt.
Men på en nivå så att dom inte "får" som de vill, när man har sagt nej.
De är lättare sagt än gjort, för man tål inte vad som helst.