19 månader & pappa..

Idag blir min stora tjej hela 19 månader.
Snacka om att tiden bara rusar iväg. De senaste månaderna känns som ingenting, scary..
Så nu är de bara 5 månader kvar till jul .. 5 månader kvar tills hennes 2års dag. :)




Igår när tösen vaknade så blev hon Lite chockad att de inte bara låg jag i min säng.
Men hon blev såååååå sjukt glad när hon såg att de va sin pappa som låg där bredvid mig.
Han bara sov och sov samtidigt som tösen ropade pappa, krama och hoppade på han som en tok :D
När jag och tösen åt frukost så kunde hon inte koncentrerad sig på maten, utan pekade mot sängen och upprepade pappa hela tiden :D



Resan hit har inte varit en dans på rosor, men jag är verkligen så jävla glad att Tösen har sin pappa.
Tösen ÄLSKAR verkligen sin pappa, hon är Verkligen pappas tjej. För när han är med oss så bryr hon sig inte om mig.
Som då vi va ute och gungade så fick jag inte gunga henne, pappa skulle. Haha.
Jag är även glad att han och jag har fått en bättre relation. Vi är sådär, tycker om varandra mer än en kompis men inte på ett relations stadio..

Sist vi "bråkade" så la jag på i örat men sen ringde jag han igen och då sa jag faktiskt för första gången att jag verkligen Inte vill bråka med han.
Innan så har jag bara matat och matat med ord osv..

Men allt detta har en förklaring också, varför jag har bettet mig som jag har gjort mot han..

Nu när vi har tösen ihop så "måste" han ju vara en del av mitt liv.
Jag har svårt att låta killa komma mig nära. (De va 1 som verkligen gjorde de... till några månader efter det tog slut så fick jag reda på att han hade rökt på undra hela vårat förhållande)..
Och jag kände mig TVINGAD att öppna mig för han, tvingad till att ha han i mitt liv, att låta han komma nära... Och jag "fick" inte välja vart jag ville ha han (Jo.. behöll Tösen.. men ja ni förstår)
Det är just dom gångerna som han har kommit för nära som vi harr bråkat.
Att gå ifrån att vägra släppa in någon kille inpå mitt liv (är dock de fortfarande) och andra dagen så "kom" en och kom För nära, de gick inte att sätta ett stopp, för man va tvungen. Tvungen för just Tösens skull, för att hon skulle må bra att ha en mamma och en pappa.

Men de börjar att bli bättre. Men jag tycker fortfarande att de är jätte jätte jobbigt i vissa sammanhang.



Jag önskade också att jag hade en Sån pappa.
En pappa som bryr sig om mig,
en pappa som överbeskydda mig,
en pappa som saknade mig,
EN PAPPA SOM ÄLSKAR MIG!...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback