Måste bara få skriva av mig lite nu, de är inte ofta de händer ;)

Över 1år har gått och nu står man här och är gladare än någonsin.

Att ha förlorat den ända vännen man verkligen brydde sig om, som verkligen stod en sjukt nära så kan jag säga att jag nog aldrig blivit så sårad. Och med tanke på att jag blev så sårad så blev de till en ilska, en ilska som jag inte är stolt över. Den ilskan blev till skit snack. Man visste ju "för mycket" om personen..
Man har ju sagt att man inte bryr sig ett skit om personen, om vad som hände osv.. men med tanke på att man har pratat Om personen så är de ju för att man innerst inne har brytt mig. De är väl alltid så? Den man snackar mest om de är den personen man bryr sig mest om egentligen?

Jag har tänkt på den vänskapen vi hade, just Du som person massa gånger. Alla gånger vi kunde sitta och röka och snacka. Allt man delade med dig. Vi hade de så roligt ihop..

Jag är så glad att vi har börjat att prata igen!!