Man sitter nu själv i lägenheten, tösen somnade för flera timmar sen, kroppen börjar att slappna av och jag börjar att känna mig nerstämd =/
Kanske har min älskade Sanna rätt, att de har hänt så sjukt mycket nu på så kort tid att man inte hinner med allt och blir förvirrad?!

I sånna här lägen önskar man att man hade någon att kramas med. Men någon sån har man lagt på hyllan för ett BRA tag sen. Orkar verkligen inte med sånt.